GOD JUL

Sitter på ett café i innerstan. I Göteborg, stade vid havet. Det har ett franskt tema kan man väl säga. De säljer kakor från frankrike, där man äter croissanter. I högtalarna sjunger Carola med bipolärt vibrato om undret i Betlehem. På franska caféer är det ok att skrika evangelium, i kyrkan förbjudet att viska en bön. I USA har 30 barn blivit skjutna till döds, den onde triumferar. PÅ min vänstra sida gör damens diagnos att hon inte själv vågar gå ner för trappan. Hennes vän väntar och tillsammans tar de sig ner. På min högra sida talar killen i kostym om chefens sommarställe i Italien. Där kan man plocka färska vindruvor. En gammal man som luktar svett vill inte dricka sitt vanliga kaffe vid ett söligt bord och torkar av det själv. För 2000 år sedan föddes en frälsare som ger världen ett evigt ljubelår. Det kan ingen ändra på. Ändå vet jag inte om här passar bäst med förtvivlan eller förundran. Förhoppning, förlåtelse, för evigt...så får det bli.

GOD JUL

Vem?

Lite insulinoroducerande celler genom ett under..det är vad som står på min önskelista. Vem skulle jag bli om vår Herre gav mig det?

Snö

Om man inte bor i stan är det nog svårt att förstå hur man kan vakna av att det snöar. Alltså, snö låter ju inte direkt. Om det inte är någon storm typ. Snö är bara tyst..och det är just det.
Bor man i stan är man van vid att det fram på morgonkvisten börjar låta lite. Bilar börjar brumma, spårvagnar och tåg börjar rulla, grannar börjar gorma på gatan. Men är det snö, blir allt tyst. Bilarna kollapsar av frostskador, spårvagnstrafiken stannar upp, tågtrafiken står väl alltid still och grannarna sjukanmäler sig och stannar inne och gormar. Man skjuter upp all slags aktivitet de närmsta dagarna för detta ogenomträngliga monstrum...snö.

Åå vad jag längtar till våren...