Ett kungarike för en lesbisk feministfilm!

I söndags såg jag en film. En rymdfilm. Det är väl inte min gengre men jag hade sällan förväntat detta slag, denna oerhörda förolämpning mot mina medsystrar och mänskligheten. Summan av kardemumman torde väl kunna sammanfattas: Jordens existens är i fara, det enda som kan rädda den är fyra magiska stenar motsvarande de fyra elementen samt..det femte elementet. Detta utgörs av den perfekta människan, en krigare som försvarar jorden mot all ondska och som är alltigenom komplett. När denna människa hade återskapats i den lilla återskapningsmaskinen visade det sig att denna människa, föga förvånande, var...en kvinna. Hon kunde allt, var smal, snygg och kunde slåss med slemmiga rymdkrigare likt ingen annan. Men, hör och häpna, mitt i stridens hetta kollapsade hon i nervositet och ångest. Endast en kyss från Bruce Willis kunde få henne åter till sunda vätskor och hon kunde, lika aktivt som en av ovan nämnda stenar, användas till att rädda världen (förutsatt att Bruce bar henne till ett ökentempel i svettiga, lagom muskulösa armar). Så till slut kunde presidenten anlända till rymdstaden New York för att tacka de båda hjältarna. De var dock inte anträffbara då de praktiserade ljuv älskog i kureringskuvösen. Behöver jag berätta vem som var överst...?

Paulun

Fick en tanke igår...tänk om Fredrik Paulun..han mat och vikt-killen..typ hade en fru eller ett barn eller något som hette Paulin...Paulin Paulun...vore inte det ett sjukt roligt namn. Var tvungen att gå omkring och säge det ett par gånger..och det är fortfarande kul.

Välkommen till verkligheten

Jag ser inte mig själv som en särskilt modig person. Mina vänner reser runt jorden, flyttar hemifrån, dyker från högsta trampolinen och kör bil. Men ibland förstår jag inte. Ibland går jag till ett ställe där man kramas, skrattar, skämtar. Emellan åt kan det hända att man under ömsesidig omsorg står en stund panna mot panna. Allt detta sker till musik och jag tycker det är jätteroligt. Men när jag frågar mina vänner om de vill följa med svarar vissa att det kanske vore kul men… att det är läskigt… Jag förstår det inte... jag vågar… och jag är feg. Borde inte alla andra som är modigare våga testa det…? Ibland händer det att jag går till dessa ställen utan sällskap då, eftersom ingen vill följa med, och vad då då? Människor är mest vatten och resten inälvor och skit. Är det trist är det ju bara att gå hem. Det kan också hända, även om det kan tyckas osannolikt i en ful verklighet, att det blir underbart…

Välkommen till den fula verkligheten! Ibland vaknar man och önskar lite att man inte gjort det, ibland blir dagen så mycket bättre än man vågat hoppas och det är inte först förän efteråt man vet om det var värt.

Fisdag

Har aldrig gillat tisdagar...tisdagkvällar...det är något oändligt deprimerande och vemodigt med glassbilens skurna plingande bland rader och rader av hus. Medelsvensson, tristess, oändlighet, depression...
Helgens glädjeämnen är långt förbi och om Gud vill lever vi till nästa. Så säger Hemglass till mig. Någon gång i min barndom minns jag ett barnprogram som alltid fick mig att gråta, som gick på tisdagar. Jag red på tisdgar en himlans massa år...kanske var det veckans bästa dag ett tag. Ända tills jag började bli rädd för både hästarna och de andra ungarna och stallet förvandlades till ett hus med oändliga källor till ångest.
Nej...tisdagar är fisdagar...just det är rätt adekvat just idag eftersom stora A inte infunnit sig på två dagar...tack och lov att det snart är onsdag.

Nervgift och ego-boost

På spårvagnen i fredags klev det på tre proggarorginal. En från Norrland, en från Skåne och en från Stockholmstrakten. På resan därifrån till Vasaplatsen där de bodde han de med att förhandla all världens orättvisor och förfall från tobak till majonäs (lär man sig någonsin stava det rätt?), från kollektivtrafik till det onödiga i att köpa vinterjackor, man kan ju helt sonika bara ta på sig alla kläder man har vilket de också hade praktiserat. Även den principiella ståndpunkten att det är fel att raka kroppsbehåring hann driftas innan resans ändhållplats. Vilken idiot till borgarsvin som helst kunde ju med egna giriga ögon se att detta var inga dumskallar, detta var visa unga människor som bara inte fått fram sin talan på grund av samhällets motvilja mot dem och deras fria tankar. Jag var på skiljelinjen mellan skepsis och beundran när en sista frågeställning drogs upp till debatt. Till situationen hör att norrlänningen en kvart innan stoppat in en sådan där snusprilla utan snus, bara rent nikotin. När denna legat på sin plats ungefär en kvart utbrast hon med stor förvåning och förundran: "Det pirrar så konstigt där påsen ligger. Undrar varför det blir så...?". "Tjaa..", hade jag lust att utropa, "...kan det bero på att du just stoppat in 20mg rent nervgift under läppen...?".
Tur att vi möttes så där av en slump så mitt intelligensego fick någon att sätta sig på en stund...tänk och alla vore lika kloka som jag.

Snälla du!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...
SLUTA TA MED ERA POJKVÄNNER OCH SHOPPA!!!
Ingen tycker det är trevligt. De hatar det..de vet alldrig vad för respons de ska ge och vad de än säger tycker ni att det är fel svar. De svettas i sina vinterjackor (du kanske inte tänkt på det men vinterjackor för män är konstruerade så att de bevarar kroppens värme i kyligt väder i motsats till de man finner på damavdelningen vilka bara är till för att vara snygga). De tycker det är pinsamt att stå mitt bland bh:ar och hipstertrosor och få arga blickar från sådana som jag.
Jag vill inte höra er gräla i provhytten. Jag vill inte kryssa mig fram mellan villrådiga mansmonster, jag vill bara handla det jag ska och det ska gå fort. Jag vill inte be din kille flytta på sig så att jag kan komma åt 70B på översta kroken och jag vill inte för allt smör i Småland se er hångla bland REA-varorna.
Snälla du! Gör både din kärlek och mig en tjänst..låt stackarn slippa! Sätt honom framför en tv och säg att du snart är tillbaka. Ge honom öl i en nappflaska som räcker tills du är färdig. Hitta en lämplig pojkvänsvakt...lösningarna är många.

Märkliga män

Nedan följer fyra män som har fått alldeles för lite uppmärksamhet.

Skulle man bli utbjuden av någon av dessa...kalla det märkligt men då anser jag att man vore hiskeligt dum om man tackade nej.

 

Peter Settman...Var det Ronny eller Ragge? Känns lite som en såndär tonårskompis som alltid kommer att vara sådan...fast bara på ett bra sätt. Kom igen vi rymmer till Köpenhamn över helgen liksom...

 

Henrik Dorsin...Kupletternas mästare, en stolt bärare av forna komikers fallna fana. Vågar man säga: "Geni!". Eljest...i dess positivaste bemärkelse. 

Johan Glans...men hallå...moderskänslor i kubik...chamerande StigHelmer-syndrom när det är som bäst.



 

Per Andersson...jag kan inte sätta fingret på det...stabil, trygg, Göteborg, makrill...räcker det som motivation?
(P.S. Jag tror att jag buggat med hans bror)