http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/116713?programid=2071
Jag har ännu inte längtat det minsta efter barn. Jag har nästan precis slutat drömma mardrömmar om småsyskon.
Ändå önskar jag lite att Klaras ord var mina. Att jag kunde svara utan att gå sönder inombords.
"Nej. Jag är inte ihop med någon..Va? Nej, har aldrig varit heller nej."
Jag tror att smärtan är lite den samma för er som undviker latte-mamma-caféerna som för oss som inte längre orkar gå på Jul-på-Liseberg. Det gör för ont. Det är samma äckliga smärta i käkmuskulaturen efter fester när vi än en gång misslyckats med att inte vara avundsjuka, misslyckats med vara lyckliga ändå.Jag spyr över människor som säger: "Jag har valt att vara singel ett tag nu". Vad är det för jävla val?! Menar du på allvar att du mött en människa som fått dig att se ut som du sovit med en galge i munnen och sagt: "Vet du...jag umgås nog hellre med mig själv ett tag".
Jag spyr lika mycket över människor som säger: "Nu är jag redo och längtar efter kärlek i mitt liv". Jaha du det lät ju finstämt och bra! Det låter trevligt, rent, bekvämt, snyggt. Vi är ett par stycken som längtar så tårar kommer efter att vika någon annans tvätt, köpa någon annans kosttillskott eller vakna av någon annans mardrömmar i stället för våra egna. Kan man någonsin bli redo för det?
