Världens ärligaste CV

Hej!
Jag är en osäker och villrådig tjej på 22 år. Jag är långsam vad gäller att skapa nya relationer, har svårt att ta plats i samarbeten och har lätt för att skapa fördomar. Jag mår bra av ett lungt tempo och fria arbetsuppgifter. Jag bor centralt i Göteborg och vill verkligen inte hoppa in med kort varsel och verkligen inte på kvällar och helger. Jag har inte erfarenheter av så mycket annat än bajs och sondmatning vilket förövrigt var mycket avskräckande erfarenheter som gett mig mycket ångest och magkatarr. Jag äter flera mediciner och är på grund av mitt tillstånd inte särskillt flexibel eller stresstålig. Mina ambitioner för framtiden är inte så klara. Jag önskar hitta en sysselsättning som ger tillräckligt mycket inkomst och tid att göra sådant jag verkligen tycker om på fritiden.
Referenser lämnas gärna inte på begäran då relationen med mina tidigare arbetsgivare inte är toppen direkt.
Ser inte fram emot ert svar.
Vänliga hälsningar

Klipp dig och skaffa dig ett jobb

Så var det det där om vad man ska "göra med sitt liv"...En gång i halvåret syns i staden människor som med stressrosor på kind och ångest i blick vandrandes omkring likt stundande fäder på en mödravårdsavdelning. Varför frågar alla ni lyckliga och genomtänkta människor? Jo det ska jag tala om. Det närmar sig den femtonde oktober då domedagsklockan slår för alla oss som inte är så himla genomtänkta och åter igen måste komma på vad som ska stå på vår universitetsansökan denna gång. Ska vi satsa på ännu en "Njut-av-att-du-är-ung-och-studera-bara-för-vetenskapens-(och kårfesternas)-skull"? Ska vi kanske byta imige? Byta umgänget med humanistnördar och hummusröra till portföljer och HenryLoyd-jackor på handels? Ska vi äntligen bli seriösa och söka in till det långa genomtänkta programmet fast vi innerst inne reagerar som Edward Muncks "skriet" bara vid blotta tanken? Eller ska vi kanske pissa på utbildningen (som min vän "2.0" så fint illustrerade när han så helt sonika gjorde på estradtrappan till Götebors Universitets huvudbyggnad) och resa tre månader till Thailand? Komma till insikt, dricka shots ur naveln på brunbrända infödingar och inte hoppa ur bikinisen förän resåren släpper mitt under en fylletävling på vattenskidor. Neej...
Jag har redan pluggat de där kurserna, jag har redan jobbat i vården, jag vill inte resa till Asien (har knappt råd med en enkelresa till Varberg), jag har redan försökt komma till insikt (det slutade med tvångstankar och panikångest) och jag vill verkligen inte sitta på ett upprop till en lång utbildning som jag egentligen inte vill gå när det står 200 i kön bakom mig.
Allt kommer till den som kan vänta säger ordspråket. Söken först Guds rike och hans härlighet så skall allt det andra tillfalla er säger Jesus. Det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer sjöng morfar.
Vad man ska "göra med sitt liv". Bo hemma, ha ett timvikariat en dag varannan vecka och sy lapptäcken...det är inte nog alltså..?  

Det där med kanylerna

Att leva med diabetes..vad är det? Det tänker jag inte försöka tala om.
Däremot skall jag berätta ur livet utan diabets hade varit och inneburit.
Lite piggare, lite mindre törstigt, lite mindre huvudvärk, lite mindre sömnlösa nätter, lite mindre kontrollbehov, lite mindre blodfläckar på lakan, kläder, vänner etc., lite mindre kallsvett, lite mindre hjärtklappning, lite mindre illamående, lite mindre rädsla att kollapsa på Kungsgatan och helt enkelt jäkligt mycket lättare.