Så var det det där om vad man ska "göra med sitt liv"...En gång i halvåret syns i staden människor som med stressrosor på kind och ångest i blick vandrandes omkring likt stundande fäder på en mödravårdsavdelning. Varför frågar alla ni lyckliga och genomtänkta människor? Jo det ska jag tala om. Det närmar sig den femtonde oktober då domedagsklockan slår för alla oss som inte är så himla genomtänkta och åter igen måste komma på vad som ska stå på vår universitetsansökan denna gång. Ska vi satsa på ännu en "Njut-av-att-du-är-ung-och-studera-bara-för-vetenskapens-(och kårfesternas)-skull"? Ska vi kanske byta imige? Byta umgänget med humanistnördar och hummusröra till portföljer och HenryLoyd-jackor på handels? Ska vi äntligen bli seriösa och söka in till det långa genomtänkta programmet fast vi innerst inne reagerar som Edward Muncks "skriet" bara vid blotta tanken? Eller ska vi kanske pissa på utbildningen (som min vän "2.0" så fint illustrerade när han så helt sonika gjorde på estradtrappan till Götebors Universitets huvudbyggnad) och resa tre månader till Thailand? Komma till insikt, dricka shots ur naveln på brunbrända infödingar och inte hoppa ur bikinisen förän resåren släpper mitt under en fylletävling på vattenskidor. Neej...
Jag har redan pluggat de där kurserna, jag har redan jobbat i vården, jag vill inte resa till Asien (har knappt råd med en enkelresa till Varberg), jag har redan försökt komma till insikt (det slutade med tvångstankar och panikångest) och jag vill verkligen inte sitta på ett upprop till en lång utbildning som jag egentligen inte vill gå när det står 200 i kön bakom mig.
Allt kommer till den som kan vänta säger ordspråket. Söken först Guds rike och hans härlighet så skall allt det andra tillfalla er säger Jesus. Det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer sjöng morfar.
Vad man ska "göra med sitt liv". Bo hemma, ha ett timvikariat en dag varannan vecka och sy lapptäcken...det är inte nog alltså..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar