Det här är inte pessimism

Det är inte pessimism. Det är en själsgenomträngande fruktan som kramar varje fiber i din kropp, ett skrik så högt att ingen hör, en tomhet inget språk på jorden har ord för.
Det är rädslan att ditt lyckligaste ögonblick, din djupaste tacksamhet, dina glansdagar, den enda stund du inte hoppats på någonting mer redan varit.
Det är varje slag som gång på gång brutit näsbenet när du vågat hålla huvudet högt.

Måndagsbarn

Min gode vän Krille sa en gång att han fruktade att han var ett måndagsbarn med nio liv. Så många gånger hade han fått snytingar, klantat sig, råkat illa ut. Han drömde om att uträtta stora ting i länder långt borta där chansen var större att man blev skjuten innan man fyllt trettio än att man skulle bli förkyld.

Han sa också att med hans tur skulle sannolikheten för att han skulle sätta en jordnöt i halsen och kvävas till döds redan på flygplanet dit inte vara liten.

Men nej...enligt pålitliga källor (hans egen mor) var han faktiskt född på en onsdag.

05:00, måndag morgon, den 26 mars

Det slog mig alldeles nyss

Det slog mig just...det är inte det att vi vill dela hur vår måltid ser ut, hur söt vår katt är, hur lyckliga vi är med vår andra hälft. Vi vill att någon ska fråga, att någon ska vilja veta och undra hur vi har det. Ni andra kanske redan fattat, jag har inte förstått fören nu. Hur underbart är det inte när någon vi håller av ringer enbart för att fråga: "Hej...vad gör du?".

Hej! Jag vill veta vad du gjort idag. Vad var kyrie och vad var gloria? Gjorde någon dig glad? Har du hopp om framtiden?

Hej självrannsakan. Om du vänder blicken från allt det som stirrar dig i ansiktet kanske du kommer på vad det är du egentligen vill veta.

Mål och mening

Någon pratade om hur fantastiskt det är att få barn. "Förr trodde jag att jag inte kunde älska någon mer än min fru men min son älskar jag om möjligt ännu mer!" Han rekommenderade att få barn. "Men jag säger inte att det är rätt för alla att gifta sig och ha familj man kan absolut ha ett fint och meningsfullt liv ändå. Man kan ju göra massor av volontärgrejor. Åka till Afrika!"

Ja du...sitt du i din lugna fina fåtölj! Stackars dig för att dina barn vaknar tidigt på morgonen! Ha ert eviga taco-mys och fira jul på samma sätt varje år! Vi andra kan ju åka till Afrika och på så vis ha ett meningsfullt liv ändå....

Relativitet

Varför är det mer spännande att titta på doktorander än att memorera skallens ben och muskler?

Pärlor är alltid pärlor

Det finns slipade pärlor, de gnistrar från alla håll. Det finns oredigt formade pärlor som gnistrar ur somliga vinklar, sådana som du.

Metadrömmar

Inatt hände något som gjorde mig så glad. Sedan vaknade jag och kom på att allt var en dröm. Sedan vaknade jag en gång till för att upptäcka att jag hade drömt att jag hade drömt. Tycker det räcker med drömmar som stör och förstör på dagtid. Kan man inte få vara ifred för verkligheten ens på natten?

Lagoma korvar är bäst

Att inte alla danskvällar kan vara bra.

Det är lite bittert

Herren ger och herren tar. Lovat vare Herrens namn

och känslan av att man ingenting gör

...eller kanske känslan av att det man trodde var "något" i jämförelse är "ingenting". Någon ska resa hux flux till sydostasien, någon annan gifter sig, en tredje är gravid igen. Jag ska laga gazpacho...
Ibland ser jag min..tillvaro kanske är bästa ordet.. som en slags busshållplats. Jag står kvar och människor kommer och delar den ett tag. Ett år, kanske två, sedan går de vidare.
En låt som spelades på friskispasset jag lyckades gå på flera gånger i rad en termin började "Jag har kommit att röra mig långsamt...". Jag har kommit att röra mig långsamt. Är ditt liv diarré är mitt förstoppning. När du har sprungit dina varv runt jorden har jag gått en promenad till närmsta torg. Vi ses där på biblioteket som har seniorsurf på torsdagar mellan tolv och ett.

Misstag

Ibland gör man om dem, ibland är det bara början på nya.

Det där med män

Att jag vill träffa en man som är trevlig, rolig, snygg, kristen OCH kan dansa...det är något att vara bitter över. Har han två av ovan nämda egenskaper är han nämligen redan gift, sambo eller något annat tråkigt. Om han inte är under 15 år..nog för att jag är barnslig men inte riktigt så

Det där med att saker skiter sig...

Det där med att saker skiter sig...eller att saker man tror ska hända hela tiden lyckas ändra riktning på mystiska vis. Jobbet man tror ska bli underbart försvinner, personen man var på G med hade redan vart ihop med någon i månader, det där fantastiska halvåret när ens underbara liv äntligen ska börja...när sockret ligger perfekt, när HbA1c:t går ner, när de tio extra kilona försvinner, när man gör det man tänkt och slutar vara rädd.

Jag har varit livrädd hela mitt liv. Det blir inte bättre. Ju längre jag lever desto fler visdomar får jag inte. Ju längre jag lever desto fler insikter får jag om hur mycket mer som kan gå åt helvete. Nu är jag inte längre bara rädd för att fira kommande jubilerande födelsedagar utan gäster, nu är jag rädd att mina försäkringar inte ska täcka, att mina njurar ska kollapsa, att silverfiskarna i mina kökslådor ska föröka sig och att subventioneringen av mina antidepressiva piller ska försvinna...

Är det det som är att "bli vuxen", att inse att det kommer aldrig att bli bättre. Att svälja sina förhoppningar, härda ut.

Är det verkligen bra?

Igår såg jag en kille som såg trevlig ut. Jag blinkade, han nickade. Jag vet hans namn och genom internet - att han gillar motorcyklar, var han jobbar och hur länge han gjort det, att hans familj äger får, var han är född och var han bor, att han inte har en sambo, vart han gått i skolan och eftersom byn var liten förmodligen vilken korvkiosk han hände vid i puberteten...

Är det verkligen bra? Jag kunde förvisso låtit bli att kolla..men bara principen att kärlekskranka flickor som jag kan ta reda på sådant så lätt. Det tog en kvart.

Är det verkligen bra?