Har aldrig gillat tisdagar...tisdagkvällar...det är något oändligt deprimerande och vemodigt med glassbilens skurna plingande bland rader och rader av hus. Medelsvensson, tristess, oändlighet, depression...
Helgens glädjeämnen är långt förbi och om Gud vill lever vi till nästa. Så säger Hemglass till mig. Någon gång i min barndom minns jag ett barnprogram som alltid fick mig att gråta, som gick på tisdagar. Jag red på tisdgar en himlans massa år...kanske var det veckans bästa dag ett tag. Ända tills jag började bli rädd för både hästarna och de andra ungarna och stallet förvandlades till ett hus med oändliga källor till ångest.
Nej...tisdagar är fisdagar...just det är rätt adekvat just idag eftersom stora A inte infunnit sig på två dagar...tack och lov att det snart är onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar