Jag önskade att vi skulle få en låt..vår låt. I stunder när jag inte kunnat skilja din andedräkt från min, när vi varit så nära att jag inte vetat vems svett som fanns i droppen som just rullade längs med min näsa. Hur många gånger har jag inte tänkt: "Det här blir vår låt! Det här kan inte vara utan slut, så grym är inte världen".
Men nu har stigen tagit slut. Vi kom fram till en passage så trång och slipprig att vi inte båda kunde gå där utan att den ena tog den andre i handen. Du gick. Jag kunde följt efter lite till. Men jag står kvar. Du kanske vänder dig om för att se vart jag blev av. Men jag stannade kvar. Jag vänder mig om och följer stigen tillbaka. Förhoppningsvis, om Gud är nådig, snubblar jag inte och skrapar upp kinderna på samma stenar igen.
Du är i ett annat land. Jag följer inte efter dig mer. Din väg gör för ont att gå och du vågar inte ta min hand.
Föga anade jag att detta skulle bli vår sång
http://open.spotify.com/track/5TYiTio0FT1tVlInOsjUHm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar